- Hur är det?
Ack, våren är på väg! För att släpa gamla klyschor i sanden, det fungerar ju...
Det märks, för jag är på ett spralligt, gott humör, tänker flummiga tankar, och blir smålycklig över fåniga saker som att tänka på världen som liten, gatlyktor som en linje, och att kontraster och linjer kommer fram i regn etc.
Och luften luktar vått och inte kristallt.
Och jag längtar till sommaren och ändå inte men jag saknar solen och torra gator. Och värmen. Och färgerna. Och växktlighet. Och
Äää. Ska sova snart, och sen gå upp, komma till skolan i tid och kompensera min framfart under soprovet imorse...
Kram/Cha
Kallt
För kallt.
(Och det är ju verkligen så att det här blogginlägget är gammalt som gatan, och reflektionerna, som i vissa stunder domineras av en slags melankoli bör inte tas åt. (HAHA) Har varit krångel med datorn, så jag har inte kunnat publicera, eller hämta bilder osv. Kanske konstigt, har inte kollat igenom den, men JÖSSES finns det något värre än att ha ett opublicerat blogginlägg som ligger i... Nu ska jag verkligen sluta med det här annars skrämmer jag väl bort den sista läsaren. Och, herregud slutet är ju inte lite framtvingat. Tt. Jaja)
Just nu är jag ganska anti-sverige i största allmänhet. Bredvid California bleknar det som jag sälv i närheten av Klara när hon kommer hem från Senegal. Höhö. (Subtil humor... Äsch). Är lite deppig och saknadsmässig, men det kommer nog bli bättre när jag träffar mina vänner. Jetlaggen är mycket grymmare nu när det är tvärtom. Min kropp total-ignorerade väckarklockan och jag vaknade vid elva. (Tolv timmars sömn). Sedan dess har jag gått omkring i någon slags märklig dimma. Pallade inte att gå till skolan.
Det har alltså varit helt fäntästik. Allt från... Jösses, nu kommer jag få problem med formulering känner jag. Ok, jag gör det enkelt för mig, allt från San Diego till San Diego har varit grymt! San Diego, värmen och havet och Ralphs och frukost på uteplatsen och den lutherianska kyrkan och palmerna och Wahoos och allas drömhus och surfing och deck the halls with boughs of Holly och downtown-silhuetten som jag aldrig skulle kunna tröttna på... 
(Utanför Wahoo's: Favoritrestaurangen i SD, SD av: Kalle)
LA, med dess överväldigande storlek....
(Pacific Beach, LA: av Kalle)
San Fransisco, där jag lämnade mitt hjärta...
(Klassisk spårvagn, SF: av Kalle)
(Camping... Gud vet vart, vid sidan av Pacific Coast Highway: av Kalle)
Ett antal (tre) nationalparker tog vi oss igenom. 
(Badwater, DV) Death Valley, ta mig tusan det vackraste stället jag varit på, var väldigt svårt att lämna. Både pga sympati för området och för att den trogna volvon Bettan brokade down precis utanför gränsen. Ett äventyr som slutade i Pahrump, en håla någonstans i öknen, där vi överlämnade bilen till ett gäng mekare och drog till Vegas, en skum men kul stad. En historia som skulle kunna låta väldigt dramatisk är den då vi gled in på ett Casino och hann spela på roulette och gick på plus innan vi blev utkastade. (Tre dollar vann vi, och utkastningen var i stort sett en vakt som kom fram till mig och frågade om leg. Nej, hon är inte 21. Ok, sorry guys). Tillbaka till San Diego genom en bilresa av trötthet, Bob Dylan och minnen. Till flygplatsen, med stor motvilja. Plötsligt pratar alla svenska och är otrevliga. Plötsligt är jag omgiven av en vit, kall substans som gör att jag måste stänga kappan. Plöstligt är dag natt, atmosfären tyst och världen annorlunda. Jag har landat, men snubblar omkring i en drömvärld någonstans långt över och under Atlanten. Men jag trivs, jag kan inte säga något annat.
Välkommen hem. Välkommen till landet där alla talar Ditt språk, Dina känslor och Din attityd. Jaså.
Sisådär, ja. En sammanfattning av resan. Orkar inte med en kitchig avslutning.
Hug, /C
Långt Ps: Fåniga Uttryck jag börjat använda mig av. "Jösses" (och "Jisses") i de flesta former, ofta i kombination med "Amalia", "Uschiamig", "Jestanemig", "Attan", "Attans", "Tusan" och "Bubblan" som kraftuttryck, antagligen ursplungligen taget ifrån "Fy....". T ex. "Vad i Bubblan..." "Ta mig Tusan" Osv. Ds.
Cha in California
Å, tack för alla mysiga kommentarer. Det är lite synd att man inte riktigt kan svara på dem, men nu gör jag det med alla på en gång. SVAR. Vilken extremt tråkig humor. Känner att detta bloggande kommer bli ganska mycket flumm. Är fortfarande jetlaggad som en tok. Inte lika extremt dock, igår vaknade jag sex på morgonen och var sprallande pigg och klockan sju-nio på kvällen var jag endast vid halvt medvetande.
San Diego är en trevlig stad. Fin, och sympatisk med mycket trevliga människor. Bara trevliga människor. I alla fall de som jag stött på. I morgon är det julafton, och solen har legat på hela dagen och... varit varm. Ibland slinter orden iväg... Usch vad trött jag är. Ska nog göra lite te och sen gå och sova. Tur för er, så att säga.
Å, attan. Varför berättar jag ingenting intressant när jag för en gångs skull har något att berätta? Människans natur äro outrgundlig, som det mesta annat. Om ni får något vykort nån dag, så kan det finnas en möjlighet att ni får lite info om vad jag håller på med, och för övrigt så ska ni känna er hedrade i sådant fall, för jag är dålig på sånt.
Herregud vad blogg spårar ur, jag är så överlycklig att använda den efter så lång tid ifrån internet. Gah. Kommer antagligen fnissa lite lätt när jag läser detta någon annan dag. Vet inte riktigt vad jag... nä. Hejdå, bäst jag lägger ner. klockan är snart tolv. TOLV: Jäklar anamma*, anw, hug, /C
*Har aldrig riktigt kunnat precisera vad det betyder, men det är kul att använda...
Jag har sålt min själ.
Long time no blogging, skulle man kunna säga. Pga: Blogg.se som har krånglat, sjukt många stressiga, men roliga ibland, moment: skolan, förberedelser inför resan, övrigt shit typ kör.
Aah vad mycket som har hänt. Vet inte vart jag ska börja riktigt. Min favorithemsida (www.ferryhalim.com/orisinal/ ) har blivit upptäckt av Gustav och co. genom en skum hemsida som linkade till kaninspelet. Å, det är en så underbar hemsida. ("It helped me through my depression") Fast då säger hon i och för sig they, men anw.
O, fyller på denna blogg om en stund, måste gå och packa nu.
Hug, /C
It's a song of mine, it's not new.
Det var verkligen nära ögat!
Jättehug! /C
Like ointressant.
Jag är så typiskt mig. Kören på Söb har sovmorgon varje torsdag, på grund av träningar utanför skoltid, och jag har missat varenda en. Hela terminen har jag varit på plats klockan tjugo över åtta utan att reflektera över varför det är så lite folk i klassrummet. Ni kan kalla mig korkad om ni vill, men jag kallar det prioritering. Jag har ett ganska bra minne, på saker som jag vill komma ihåg. Däremot saker som mitt undermedvetna anser vara oviktigt avlägsnar sig hastigt ur mitt minne. (Typ vart nycklar och övriga materiella ting, utom min mp3, befinner sig, möten och obehagliga sammankomster som tandläkartider etc)
Lustigt.
Nåja, julen är här i alla sin prakt. Eller nåt. Det enda sättet den visar sig på är den omänskliga köpglädjen som sprider ut sig i varje tum av min hjärna. Alla underbara dofter som inbjuder till pengaslöseri...Det räcker med att läsa BodyShops invecklade förklaringar av aromen på produkterna för att man ska gå i taket. Köp vaniljbubbelbad åt mig NU. Herregud, jag blir chockad över mig själv. Däremot pendlar vädret mellan 5 och 10 plusgrader, regn och regn. Var är julglädjen där? Äsch, jag är glad att jag ska resa bort. Låtom Oss Bojkotta Julklappar, Materialismen Äro En Förbannelse.
Hug, /C
GOTHENBURG.
Däremot när bortskämda barn gör allt som står i deras makt för att vålla samtliga resenärer så mycket obehag som möjligt och man har en ofärdig recension som ska lämnas in senast om tjugofyra timmar och tjurskalligt pockar på ens uppmärksamhet är det mindre behagligt.
Det tar sex timmar att åka till Göteborg. Mysigt, om man har tur.
Har sett teater som bror har regisserat (uppskattades), Casino Royal (Det är alltid roligt att diskutera film med syskonen Grill), promenerat på stadens gator, lyssnat på Beatles, varit på en fest men snart avlägsnat mig därifrån för att gå vilse i Örgryte med en annan bror (berömvärt, tycker jag... hur stort var det?), samt köpt två fabulösa huvudbonader: keps och hatt.
Jäs, det var väl det. Ville rapportera när det fortfarande var aktuellt, men är i själva verket ruskigt trött.
Hug, /C
And he stole all hearts away...
Har hon tråkigt? Nej, hon är bara extremt trött.
Denna vecka som jag haft en väldigt dubbelsidig inställning till, ungefär Förväntansfylld Fasa, är plötsligt slut. Det är en väldigt konstig känsla. Den har varit så sjukt intensiv att jag... nästan inte märkt att den har gått. Exakt vad som varit så jädrans intensivt orkar jag inte ens ta upp, utan jag avslutar denna smått meningslösa blogg med att konstatera att jag antagligen kommer att sova på tåget till Göteborg.
(En stor) Hug, /C
O ja, sentimentalt crap är vad vi vill ha.
Julbasar idag på söderbaumska skolan, vilket inkluderar lotto, försäljning av kakor, överdriven konsumtion av socker överhuvudtaget samt musikal.
Jag började min dag med att baka en morotskaka. Sedan... ja. Spelade piano i caféet. Underbart: ska nog bli barpianist när jag blir stor. Jag spelade fel otaliga gånger men det var ingen som brydde sig. Alla satt och pratade, och fick man applåder var det bara mysigt lama sådana. Kunde konferera med min pianolärare om vad jag skulle spela under tiden, eftersom jag inte visste det innan.
Anw. Det var inte höjdpunkten på dagen. Jag tog en promenad, och vältrade mig i nostalgi. En promenad runt skolan med ytterst sentimentaliserande (o, vilket mysigt ord) musik. Sedan så smög jag in på musikalen, (som åttorna gör varje år) och drabbades av en chock.
En chock som var så en så jäkla skum blandning av glädje, avundsjuka och nostalgi att jag förvånade mig själv. För första gången tänkte jag "Tusan, jag vill inte lämna det här stället" Och det var pinsamt. Men sant. Hur satans roligt hade vi inte när vi gjorde den jädrans musikalen? Och hur trevlig är inte min klass? Och hur jobbigt är det inte när min skola faktiskt har segrat över mig?
Jag har nog tagit mitt förnuft till fånga, jag tänker bara så för att jag snart kommer att lämna det. Det är det som är så härligt med att gå i nian, man är tillräckligt kritisk för att kunna känna sympati för något som är så fullständigt enerverande. Ja, jösses.
Jag vill inte bli stor. Nu: Lauren's Cathedral.
Hug, /C
Prao
Jag bestämde mig för att inte komma tillbaka.
Istället tillbringar jag min praovecka på min oerhört sympatiska skola tillsammans med sju andra prao-lösa elever.
Gah. Det enda prao går ut på är att eleverna ska få reda på vad de INTE vill jobba med. Och, i vissa fall(som mitt), att handledarna ska få ta ut sin besvikelse över oskyldiga barn. ("Aha! Gratis arbetskraft! De får göra skitjobbet medan vi surfar på internet och dricker konjak och äter nötpraliner")
Höhö, min skola är lustig. Jag tycker om den. Ganska mycket för att jag vet att jag kommer lämna den snart...
We all want to change the world. Yeah. You know it's gonna be alright. Dagens låt , jäs? : )
Hug, /C
Jäs.
Å, vad det är sympatiskt med blogg. En massa folk som kan och inte kan skriva lägger upp små fåniga* betraktelser på internet som folk faktiskt läser! Det är så underbart. Om man har tur så höjs kvalitén på böcker också, eftersom man kan nå berömmelse genom internet. Ack ja, vad vore världen utan datorer?
HUG, /C
*Ja, bli inte upprörda. För mig är ordet fånigt någonting Positivt. Det är skillnad om jag skulle använda Fåne. Då kan ni börja ta illa upp.
Vill inte.
Varför är jag så fruktansvärt dålig på att jobba med skolarbete?
(Ja, det är en ärlig fråga.)
Vadvadvad kan man skriva en jädrans engelskanovell om?
/C i skolan, nära sammanbrott.
Å,
Snö.
I helgen har det hänt en massa lustiga saker. Bland annat har jag hjälpt till att oskadliggöra en bomb, blivit jagad av Säpo, deltagit på miljötinget en eftermiddag och en halv natt, samt haft fest.
Orkar inte skriva några detaljerade förklaringar, ni som förstår förstår.
Vad fånigt det har blivit med stilar. Ordet har tappat sin betydelse. Eller, ordet har inte gjort det men innebörden har det. Det spelar ingen roll vad man tycker eller tänker längre, bara vad man har på sig. Om man vill vara ärligt alternativ är det mer provocerande att kalla sig alternativ och inte ha lila hattar på sig. (Om det nu skulle vara en stil där man anser något och visar det genom lila hattar.) Världen är full av wannabes. Om man ska vara human och sympatisk och allt det där så borde man väl anse att wannabes också måste respekteras, men problemet är att om majoriteten inom en stil är wannabes så blir ju stilen en wannabe-stil, och då har den förlorat sin ursprungliga betydelse och... Stilen är förlorad =O Eller nåt.
Och en till sak, många anser att för att tycka en viss sak måste man klä och bete sig på ett visst sätt, vilket är askonstigt. Om man kommer till en grupp människor med lila hattar och man själv inte har en lila hatt på sig, men man tycker samma sak, så måste den personen som inte har en lila hatt antingen kämpa för att visa att man tycker samma sak, eller inte bli accepterad. Och om man skulle orka kämpa för det, så skulle man ändå bli en wannabe, och de som inte accepterar en från början är dumma.
Gah. Det här med grupptryck alltså.
: )
Hug, /C
Cha, bloggare.
Invigningar av bloggar är nog mest praktiskt att skriva på kvällarna/nätterna. Man kan vänja sig vid situationen samtidigt som man skyller innehållet på att det är sent. Så jag skrev ett inlägg igår, klockan 2330 ungefär, som beklagligt nog försvann. Eller det gick helt enkelt inte att publicera: blev någon slags error. Så nu försöker jag igen, och har inget alls att skylla på, förutom möjligen sjukdom. Men sen när har förmågan att skriva satts ner pga sånt...
Gårdagens blogg handlade lite grand om kopplingen Bloggare- Narcissist? Men ni behöver inte oroa er... Jag hävdar varken att ni (jag känner er inte) eller jag själv är det ...
Jaja, nog om gårdagen. Eller nog om allt kanske, för den här gången. Vi kan ju alltid hoppas att denna blogg i framtiden kommer få mer.... Substans... Eller nåt, för det här var ju halvlyckat.
Hug, /C