Snö.
Jag hann precis börja reflektera kring vad jag tyckte om den, när den försvann. Efter första snön kommer alltid tö, och det är det som är jobbigt med den. Man tillåts vara förtjust i några minuter, innan den förvandlas till slask. Och vem tycker om slask.
I helgen har det hänt en massa lustiga saker. Bland annat har jag hjälpt till att oskadliggöra en bomb, blivit jagad av Säpo, deltagit på miljötinget en eftermiddag och en halv natt, samt haft fest.
Orkar inte skriva några detaljerade förklaringar, ni som förstår förstår.
Vad fånigt det har blivit med stilar. Ordet har tappat sin betydelse. Eller, ordet har inte gjort det men innebörden har det. Det spelar ingen roll vad man tycker eller tänker längre, bara vad man har på sig. Om man vill vara ärligt alternativ är det mer provocerande att kalla sig alternativ och inte ha lila hattar på sig. (Om det nu skulle vara en stil där man anser något och visar det genom lila hattar.) Världen är full av wannabes. Om man ska vara human och sympatisk och allt det där så borde man väl anse att wannabes också måste respekteras, men problemet är att om majoriteten inom en stil är wannabes så blir ju stilen en wannabe-stil, och då har den förlorat sin ursprungliga betydelse och... Stilen är förlorad =O Eller nåt.
Och en till sak, många anser att för att tycka en viss sak måste man klä och bete sig på ett visst sätt, vilket är askonstigt. Om man kommer till en grupp människor med lila hattar och man själv inte har en lila hatt på sig, men man tycker samma sak, så måste den personen som inte har en lila hatt antingen kämpa för att visa att man tycker samma sak, eller inte bli accepterad. Och om man skulle orka kämpa för det, så skulle man ändå bli en wannabe, och de som inte accepterar en från början är dumma.
Gah. Det här med grupptryck alltså.
: )
Hug, /C
I helgen har det hänt en massa lustiga saker. Bland annat har jag hjälpt till att oskadliggöra en bomb, blivit jagad av Säpo, deltagit på miljötinget en eftermiddag och en halv natt, samt haft fest.
Orkar inte skriva några detaljerade förklaringar, ni som förstår förstår.
Vad fånigt det har blivit med stilar. Ordet har tappat sin betydelse. Eller, ordet har inte gjort det men innebörden har det. Det spelar ingen roll vad man tycker eller tänker längre, bara vad man har på sig. Om man vill vara ärligt alternativ är det mer provocerande att kalla sig alternativ och inte ha lila hattar på sig. (Om det nu skulle vara en stil där man anser något och visar det genom lila hattar.) Världen är full av wannabes. Om man ska vara human och sympatisk och allt det där så borde man väl anse att wannabes också måste respekteras, men problemet är att om majoriteten inom en stil är wannabes så blir ju stilen en wannabe-stil, och då har den förlorat sin ursprungliga betydelse och... Stilen är förlorad =O Eller nåt.
Och en till sak, många anser att för att tycka en viss sak måste man klä och bete sig på ett visst sätt, vilket är askonstigt. Om man kommer till en grupp människor med lila hattar och man själv inte har en lila hatt på sig, men man tycker samma sak, så måste den personen som inte har en lila hatt antingen kämpa för att visa att man tycker samma sak, eller inte bli accepterad. Och om man skulle orka kämpa för det, så skulle man ändå bli en wannabe, och de som inte accepterar en från början är dumma.
Gah. Det här med grupptryck alltså.
: )
Hug, /C
Trevlig konsert.
Ja. Igår var jag alltså på Arenan i Falun för att se Sugarplum Fairy. Vi anlände klockan sju ungefär, för att sälla oss till kön som börjat ringla ut från byggnaden. Trots regnväder var vi på ganska gott humör, och hade en positiv inställning. Efter en timme, när regnet hade tilltagit i styrka ganska rejält, var vi inte lika optimistiska... Det mesta man tänkte på var hur man på bästa sätt kunde ge vakten en mycket plågsam död. Men efter en och halvtimme fick vi ändå komma in, för att vänta kanske en timme på att förbandet skulle börja spela. Ett wannabeband som inte var så väldigt roligt att titta på, och när det började närma sig tionde låten var man rätt trött. Så var det värt besväret? Ja, herregud. När småbröderna Norén & co kliver upp på scen glömmer man allt som har med spöregn att göra. Eller nåt: det var en ganska fånig mening, jag vet. Anw. Lite störande att man inte kunde några låtar från nya skivan men när Sail beyond doubt, Far away from man, Sweet Jackie och de andra gamla godingarna kom sjöng vi för fulla muggar. (HAHA)
Kultursnobbar som har lust att håna mig för att jag gillar Sugarplum: varsågoda. Sugarplummies är inte alls lika bra som Mando, men konserterna ger ändå lyckorus. Må vara att de är diviga, men fånighet tilltalar mig.
Det enda som är mindre trevligt med denna händelse är att jag inte kan prata, eftersom jag var hes redan innan spöregnet och konsertskrålandet.
Hug, /C
Kultursnobbar som har lust att håna mig för att jag gillar Sugarplum: varsågoda. Sugarplummies är inte alls lika bra som Mando, men konserterna ger ändå lyckorus. Må vara att de är diviga, men fånighet tilltalar mig.
Det enda som är mindre trevligt med denna händelse är att jag inte kan prata, eftersom jag var hes redan innan spöregnet och konsertskrålandet.
Hug, /C
Cha, bloggare.
Hej!
Invigningar av bloggar är nog mest praktiskt att skriva på kvällarna/nätterna. Man kan vänja sig vid situationen samtidigt som man skyller innehållet på att det är sent. Så jag skrev ett inlägg igår, klockan 2330 ungefär, som beklagligt nog försvann. Eller det gick helt enkelt inte att publicera: blev någon slags error. Så nu försöker jag igen, och har inget alls att skylla på, förutom möjligen sjukdom. Men sen när har förmågan att skriva satts ner pga sånt...
Gårdagens blogg handlade lite grand om kopplingen Bloggare- Narcissist? Men ni behöver inte oroa er... Jag hävdar varken att ni (jag känner er inte) eller jag själv är det ...
Jaja, nog om gårdagen. Eller nog om allt kanske, för den här gången. Vi kan ju alltid hoppas att denna blogg i framtiden kommer få mer.... Substans... Eller nåt, för det här var ju halvlyckat.
Hug, /C
Invigningar av bloggar är nog mest praktiskt att skriva på kvällarna/nätterna. Man kan vänja sig vid situationen samtidigt som man skyller innehållet på att det är sent. Så jag skrev ett inlägg igår, klockan 2330 ungefär, som beklagligt nog försvann. Eller det gick helt enkelt inte att publicera: blev någon slags error. Så nu försöker jag igen, och har inget alls att skylla på, förutom möjligen sjukdom. Men sen när har förmågan att skriva satts ner pga sånt...
Gårdagens blogg handlade lite grand om kopplingen Bloggare- Narcissist? Men ni behöver inte oroa er... Jag hävdar varken att ni (jag känner er inte) eller jag själv är det ...
Jaja, nog om gårdagen. Eller nog om allt kanske, för den här gången. Vi kan ju alltid hoppas att denna blogg i framtiden kommer få mer.... Substans... Eller nåt, för det här var ju halvlyckat.
Hug, /C