Den älskade musiken.
Å.
Vilken fånig titel. Nåja, när det gäller sådana saker får det vara lite fånigt. Och på tal om fåninghet har min gode vän Kla (och jag) gjort verklighet av uttrycket high on music, genom ett köp av en alldeles underbar cdskiva. (Varje låt var som en insikt :) ) Vi tillbringade en hel kväll med att digga. Vi var hånade, men det gjorde ingenting.
För övrigt blir jag mer och mer fäst vid kyrkor, inte som Guds Hus, utan som en utmärkt plats för att ta till sig musik. Det är också en underlig form av gemenskap där, som är ganska bra företrädare för svenska sociala sammanhang... Det vill säga en massa människor (notera: människor som inte har alkohol i kroppen) som sitter tillsammans, under tystnad, så långt ifrån varandra som möjligt. Och ändå är det någon slags trygghet. Ack ja.
M: För att alla tvivel ersätts med ett fånigt leende ^^. (Gah, där är han igen)
Hug, /C
Han du se min blogg inann du skrev din? haha, annars ett ganska fint sammanträffande det där med tvivlet. Vem var det som sa det ? och en sak till; hade det inte varit fint om vi komenterade när vi läst den andras blogg. så men har någon koll på om NÅGON har läst iaf. Krams